Icke linjärt berättande

Vi valde den klassiska tragedin Romeo och Julia till vår workshop. I Shakespeares ursprungsversion är det ju en linjär berättelse, men vår uppgift var nu att göra den till en icke linjär berättelse. Vi tänkte oss det hela som ett spel där varje val spelaren gjorde resulterade i historiens fortsättning eller game over. Eftersom Romeo och Julia dör i originaldramat så gick våra påhittade val ut på att Romeo eller Julia dog alternativt att spelaren valde rätt och gick vidare till en ny händelse och så småningom ett nytt val. Se flödesschemat som jag gjort ovan.

Vi spånade väldigt mycket på hur många olika val man skulle kunna ha, att man skulle kunna välja hur Romeo och Julia såg ut, vilken tidsepok det skulle utspela sig i och så vidare, men vi insåg att vi var tvungna att dra ner ambitionerna eftersom vi inte har så mycket tid på oss att redovisa.

Något man kan fundera över är hur upplevelsen skiljer sig för användaren vid linjärt respektive icke linjärt berättande. Jag tycker att icke linjärt berättande, IB, helt klart tillför berättelsen ett nytt spänningsmoment. Användaren kan vara delaktig i historien på ett helt annat sätt och ibland till och med förändra slutets utgång, som i vår remake av Romeo och Julia.

I en vanlig linjär berättelse så har användaren inte så mycket att säga till om, det som ska hända händer och detta i en speciell ordning. Med IB får användaren möjlighet att vara med och bestämma och det måste väl ändå ses som något positivt.

Jag vet inte om jag skulle vilja säga att den dramaturgiska strukturen får en ytterligare drivkraft vid icke linjärt berättande. Möjligen skulle man kunna hävda att det blir mer spännande eftersom användaren blir mer delaktig, men om saker inte händer i en viss ordning kanske det i stället blir ett antiklimax i dramaturgin om användaren gör de mest spännande sakerna först och de tråkigare sedan. Då måste man ju genomlida de spänningsuppbyggande sakerna när man redan upplevt spänningen och det kan ju bli ganska trist.

Man kan också förlora originaliteten i berättelsen, tycker jag. Den genomtänkta uppbyggnaden och spänningskurvan. Så i slutändan tror jag att man får välja linjärt eller icke linjärt berättande utifrån vilket material man arbetar med. En del historier passar bättre med icke linjärt berättande och andra fungerar bäst i den klassiska linjära tappningen.